Brev till bekräftelsebehovet

Bästa bekräftelsebehovet, jag skriver till dig för att delge dig mina känslor jag uppenbarligen har för dig. Nu när jag tänker efter har de funnits hos mig i många år, från det att jag i åttaårsåldern envist hävdade att den bild jag ritat var så himla JÄTTEFUL, endast för att få höra "nej den är jättefin! Men MIN teckning är JÄTTEFUL!" av en jämnårig kompis. Då hade vi ändå suttit där och ansträngt oss, förmodligen var vi rätt nöjda egentligen, men vi ville ju få det bekräftat. Och nu undrar du kanske, kunde vi inte bara sagt att "jag blev jättenöjd med min teckning, tycker du också att den är fin?" men, kära bekräftelsebehovet, så har vi lärt oss att ajabaja inte säga högt om du är nöjd med din prestation. En vill ju inte vara en skrytmåns. 

Tonåren behöver jag inte ens nämna, du var ju närvarande varje dag. Du vet vad det handlade om. Nuförtiden har detta förändrats något. Som tjugoplussare inser en att det går utmärkt att fråga "vad tycker du om min teckning?" helt enkelt. Så, vad är problemet här, undrar du nu. Jo. Som tjugoplussare vill en fortsätta att söka bekräftelse, tummar som pekar upppåt, hjärtan och likes finns ö v e r a l l t,  du kan själv göra ett test och försöka hitta en hemsida som ej innehar en möjlighet att gilla på facebook. 

Jag trivs rätt bra med mig själv, har en bra självkänsla de flesta dagar nu för tiden och förstår mycket väl att det verkligt viktiga händer i det riktiga livet. Ändå, finns  du med mig, jag lägger upp bilder på instagram och tänker åh vad kul! när det ploppar till i telefonen när någon gillat en bild, byter likt förbannat profilbild på facebook, fast jag vet ju att det ÄR ju inte viktigt, jag kan ju lika gärna ha en skruvmejsel eller kattunge som profilbild om jag vill.  Det är inte jag, det är du som är problemet. 

För att se det från den ljusa sidan, jag förstår varför du finns. Jag förstår att du kommer att finnas med i periferin  men jag förstår nu att jag kan hantera dig nu när jag accepterat dig.

Det är inte mig det är fel på, det är dig.